”Värmlänningarna” spelades in sommaren 1921 i Ransäter. Regissören Erik Petschler hade engagerat svensk-amerikanska stjärnan Anna Q Nilsson i huvudrollen och en ung Fridolf Rhudin fanns bland de många lokala statisterna. Filmens folkdansare leddes av journalisten Gustaf Edgren från Kristinehamn, som blev ”filmbiten” på kuppen och med tiden kom att regissera 33 långfilmer.

Filmen blev en stor succé, men under årens lopp har alla filmkopior av ”Värmlänningarna” gått förlorade. Kvar i bygden fanns dock historierna om hur det gick till när filmtruppen invaderade Ransäter. En del av dessa berättelser har återgivits i Karl Axelssons bok ”Tystnad! Tagning! – En bok om Värmland i filmen”.

I maj 1992 reste tre svenska filmforskare till Moskva för att besöka det tidigare stängda sovjetiska filmarkivet. Till sin stora överraskning hittade de där en kopia av ”Värmlänningarna”, med ryska stumfilmstexter.

Svenska Filminstitutet restaurerade filmen med stöd av Film i Värmland. De ryska textskyltarna ersattes med de svenska originaltexterna. Filmen innehåller unika bilder från dåtidens Värmland och är i sitt restaurerade skick ca 76 minuter lång när den visas i rätt hastighet: 16 bilder/sekund.

I augusti 2001 fick ”Värmlänningarna” nypremiär vid en utomhusvisning på Hembygdsgården i Ransäter. För musikackompanjemanget svarade Värmlands Sinfonietta, med ett nyskrivet arrangemang av Per-Olov Davidsson, baserat bl a på Andreas Randels originalmusik till folklustspelet.

Arrangemanget genomfördes inom ramen för Värmland Classic Festival, i samarbete med Film i Värmland, Hembygdsföreningen i Ransäter och Sveriges Television Karlstad.